Text och foto: Hanna Wildow
Artikeln publicerades i Fria Tidningen den 14 februari

- Vad är det för fel på dig då?
En solbränd man med glänsande vita tänder tittar leende, men frågande, på Ulf.
- Får jag ställa en fråga?, undrar Ulf och trycker en mikrofon i ansiktet på mannen.
- Vad tycker du är queerfeminismens viktigaste fråga 2009?

Jag befinner mig tillsammans med Ulf och Ulf i Djursholms centrum, en iskall söndagseftermiddag i slutet av januari. Vårt ärende för dagen är ett solklart uppdrag, förklarar Ulf:
- Ulf vill bidra med undsättning till de mest segregerade områdena. Djursholm har de mest ojämställda lönerna och segregationens konsekvenser är tydliga. Ulf tycker synd om dem som tvingas bo här. Ulf vill hjälpa till, genom att ta kulturen till dem här i förorten.
Ulf instämmer fruset.
- Det här är ett nödvändigt ont. Ulf’s got to do what Ulf’s got to do.
Under dagens gång intervjuas följaktligen Djursholms pälsbeklädda invånare, om sitt förhållande till kultur i allmänhet och till queerfeministisk kultur i synnerhet, och samtalen spelas in med ljudutrustning. När kulturaktionen lider mot sitt slut är Ulf och Ulf inte bara nöjda med sin undsättning till de drabbade utan har också MP3-spelaren fulladdad med material, för det kommande avsnittet av Fulradio.

När Tidskriften Ful under våren 2008 kände ett behov av att vara mer levande och kunna göra aktioner, bestämde de sig för att inta ljudets värld och skapa ett radioprogram. På så vis föddes Sveriges första, och fortfarande enda, oberoende och icke-kommersiella queerfeministiska podradioprogram.
- Vi kände att vi borde göra något nytt, något annat än bara tidskrift, förklarar Fulradios producent Malin Holgersson.
- Dessutom tyckte vi att det saknades ett kulturprogram med queer och feministisk inriktning. Svensk kulturjournalistik är alldeles för slätstruken, okritisk och mansdominerad. Det är för många som inte får vara med, kulturyttringar, konstnärer och uttryck som tigs ihjäl av den homogena mainstreamkulturen. Det ville vi ändra på.

Men varför just radio, vad kan det ge som tidskriften inte klarar av på egen hand?
- Ljud är ett så spännande medium. Det tillför enormt mycket att höra någons röst, andetag, skratt, tvekan. Tack vare ljudet kan lyssnaren på ett mer magiskt sätt följa med till platser, personer och andra världar än vad som är möjligt med text och bild på papper. Fulradio kompletterar också tidskriften. En intervju med en musiker i tidskriften kan kombineras med dens musik i radion, och ett reportage om en poet med en läsning av hens poesi. På så vis blir Fulradio en scen för olika uttryck. Vi kan ha med allt från poesi, dramatik och åsikter, till musik och ljudkonst.

Är det inte svårare rent tekniskt och produktionsmässigt att jobba med radio än med en tidskrift? Hur går det till konkret och vilken är din roll som producent?
- Det är en nackdel att tekniken kan vara lite krånglig. En måste ha inspelningsutrustning och kunna klippa och mixa i ett redigeringsprogram, vilket också kan vara mer tidskrävande än att skriva. Vi bidrar alla med ett visst antal minuter av innehåll och de medverkande levererar ett färdigt inslag till mig, som jag sedan sätter ihop till ett färdigt program med en dramaturgi som känns bra. Och så mixas det ner till en mp3-fil som vi sedan lägger ut på hemsidan. Som producent har jag helhetskollen och ansvaret för varje program, samt peppar och hjälper de andra om de behöver det. Och så gör jag själv ett eget reportage till varje program.

Visioner om något annat


Att skapa queerfeministisk radio innebär för Ful att ha siktet inställt på en annan verklighet än den rådande, att inte enbart kritisera det som de anser vara fel utan också skapa något annat.
- Vi vill putta ner Mannen från piedestalen och lyfta fram andra konstnärliga utövare, förklarar Malin.
Hon menar att det handlar om att skapa ett utrymme, en frizon för queer och feministisk kultur. Istället för att rikta strålkastaren mot det som etablissemanget gör, vill Fulradio leta i skrymslena och bereda plats för den icke-normativa kultur som annars osynliggörs eller tystas ned.
- En tillflyktsort för konstnärer som inte släpps in i mainstreamkulturen, som anses inte passa in, vara för obekväma eller för politiskt inkorrekta, förklarar hon.

I den frizon Ful skapar råder också andra normer än i samhället i stort, och med hjälp av språket utmanar de gränser för vad vi trott varit möjligt. Ett exempel på detta utmanande är att vägra tvåkönsmodellens begränsningar, genom att använda ett delvis könsneutralt språk. ”Vi vill inte tvåkönsmodellen. Vi vill nåt mer”, skriver Ful i sitt queerfeministiska manifest och låter klargöra att de både i tidskiften och radion istället för att använda sig av de könsspecifika pronomen hon och han, väljer det könsneutrala hen. Likaså har de i tal och skrift bytt ut allmänpronomet man mot en. Tidskriften Fuls chefredaktörer Helena Lindblom och Agnes Brynge förklarar:
- Vi har en tilltro till att språket kan förändra. Språket är inte bara ett verktyg för att föra fram ett budskap genom, ibland ligger budskapet i vilka ord en väljer att använda och vilken betydelse de ges.

Queerfeminismen genomsyrar också vilka inslag Fulradio väljer att sända. Samtidigt vill de skapa dynamik och lyfta in olika åsikter eller perspektiv, förklarar Malin:
- Vi har inga direkta gränser för vad som får vara med eller inte. Självklart vill vi arbeta med personer som drivs av någon slags ”fulanda” men vi välkomnar också åsikter eller perspektiv som skiljer sig från våra. Vi vill vara både fula, obekväma, skarpa och underhållande. Formmässigt kan ett inslag eller en medverkan i Fulradio vara hur experimentell eller traditionell som helst.

Vem är Fulradio då till för, vilka vill ni ska lyssna?
- Jag vill så klart att alla ska lyssna på Fulradio och ta del av fulrevolutionen! Men det innebär ju inte att alla gillar det vi gör. Jag tror att den som gillar Fulradio först och främst har ett genuint kulturintresse, samt en viss politisk medvetenhet som lutar åt ett queerperspektiv. Ett intresse för frågor som rör just feminism, genus, etnicitet och sexualitet.
Helena och Agnes instämmer, men betonar samtidigt att det finns en poäng med att inte tilltala en majoritet:
- Ful är för alla som vill läsa Ful eller lyssna på Fulradio, men vi försöker inte aktivt locka alla. Vi vill ge våra läsare och lyssnare möjligheten att få vara del av ett uttalat Vi. Därför försöker vi inte ändra vårt tilltal för att locka en bredare publik utan hoppas istället att en bredare publik ska lockas av det tilltal vi har. Skulle vi vända oss till alla så skulle vi inte vara angelägna för någon.

Ett rosa alter ego


När jag begav mig till Djursholm med Ulf och Ulf är det inte första gången jag träffar Ulf. Iklädd en uniform och hårnät, med rosafärgat ansikte och med ett bryskt ansiktsutryck, framträdde nämligen Ulf redan i första upplagan av tidskriften Ful. Efter detta mitt första möte med Ulf, återkommer hen överallt där Ful är; i tidskriften, på hemsidan, i radio och på seminarier. Alltid i en, eller flera, nya och oförutsägbara upplagor. Men alltid med samma rosafärgade ansikte och bryska ansiktsuttryck.
- Ulf är Fuls alter ego, förklarar Maya Hald, medlem i Fuls redaktion och den som oftast förkroppsligar Ulf.
- Ful har skapat Ulf för att vara mer levande och kunna göra aktioner. “En tidskrift av kött och blod” som Ulf själv skulle säga. Ulf är också humor och ett sätt att visa att vi gör “ful-journalistik”. Vi tror inte på den objektiva journalistiken, utan vi framhåller de personliga perspektiven, det finns ingen objektiv verklighet.
Förutom Ulfs lite ovanliga yttre har hen också ett tal som sticker ut, där alla U blir långa och utdragna. Maya förklarar att Ful ville skapa ett speciellt sätt att tala när Ulf skulle bli radioröst, för igenkänningen och för att skilja henom från personen som pratar. Att det blev just U som fick vara grund för Ulfs talfel var för att det är den gemensamma vokalen för Ulf och Ful.

Men varför ser Ulf ut som hen gör?
- Vi diskuterade vem Ulf skulle vara och vilka attribut som var viktiga. Vi ville ha ett antal attribut så att vem som helst enkelt kan bli Ulf, hen ska inte vara knuten till enbart en person. Då tycktes rosa vara den enda möjliga färgen. Det fina med rosa är att den är vithetens baksida, det är fult att vara skär - det avslöjar en som generad, svettig eller bränd av solen. Eftersom Ful vill ifrågasätta normen passar det bra att belysa vithetens töntighet och mindre lyckade sida.

En framtid med tid
Sedan det första avsnittet av Fulradio sändes i maj 2008 har ytterligare fyra avsnitt nått etern via Fuls hemsida. All Fuls verksamhet drivs av ett engagemang och en vilja att förändra, och även Fulradio är ett reslutat av otaliga timmar av ideellt arbete. Med hjälp av stöd från Framtidens Kultur och Kulturrådet är 2009 dock året då Fulradio ska nå nya höjder, med nya avsnitt varje månad. Det ekonomiska stödet har inte bara inneburit fler program, utan också möjligheten att kunna kombinera Fulradios icke-kommersiella oberoende med att kunna ersätta alla medverkande. För första gången kan alltså de som gör Fulradio få ett arvode för det arbete de lägger ned. Malin säger att stödet är viktigt, och hon hoppas att de även i fortsättningen kommer få ett ekonomiskt tillskott.
- En måste trots allt kunna betala hyran, konstaterar hon.
Men mest av allt hoppas Malin att framtiden kan bjuda på mer tid, för att kunna skapa, tänka och göra ett grymt program, förklarar hon. Då skulle Fulradio kunna bli ännu starkare och viktigare, resonerar hon. Med framtiden i sikte hoppas Malin också på ännu fler fans:
- Jag vill att vi får många, många lyssnare och att vi blir ännu mer synliga.

———————————————————————
Den 25:e innebär inte längre bara löning, utan också belöning i form av ett nytt 45-minuters avsnitt av Fulradio, varje gång fyllt till bredden med intervjuer, krönikor, dramatik, poesi, ljudkonst, reportage, debatt och musik. Dessutom bjuds det på lyxiga entimmes program med särskilda teman fyra gånger per år. Fulradio har också en prenumeranttjänst, genom vilken det är möjligt att få rykande färska avsnitt av Fulradio rätt ned i mailboxen.
För att lyssna: www.tidskriftenful.se