Fest för Jennie Dielemans och Shahab Salehis reportagebok om turistindustrin och vernissage för Shahab Salehis bilder.
Street, Hortulls strand 4, Stockholm
19.30-23.00
Gratis

20.30 samtalar Jennie med Belinda Olsson
Efteråt spelar Jennies och Shahabs polare skivor och det blir fest!

Fritt inträde!

På Gran Canaria formulerades mallen för charterresan. En mall som sedan upprepats på så skilda platser som Phuket, Grekland och Dominikanska republiken. Vi vill längre bort, närmare vår ultimata bild av det orörda paradiset. Men drömmen inkluderar sällan dem som bor i paradiset, dem vars land vi tänker gästa.

Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har Jennie Dielemans rest till några av våra mest populära turistorter och tittat bakom kulisserna på det vi vanligtvis inte vill se.

Text av:
Hanna Wildow

Slut. Du är ett konstverk som tynger min hand, med ord och bilder som fyller mina sinnen. Jag låter mig uppslukas av dig. Jag bebos av dig i flera dagar. Av Eden, 2002, Tavor 2003, när Rona Yefman talar genom sina bilder gör jag inget annat än att lyssna. Jag äts njutande upp, när jag läser Hanna Hallgrens urbenande av skulden, eller Viveca Motsieloas tillbakablick mot en händelse, där och då men samtidigt nu. Och jag känner mig träffad, manad, inspirerad, driven, när Meriam Chattys och Adiam Tedros ledare klargör det skriande behov som finns av dig. Du har mig fångad, Slut, alldeles frivilligt.

När jag så slutligen når ditt slut, kittlas jag av att detta ditt slut samtidigt är din början. Som i ett formgivet trots nås jag av ditt index först när jag är klar. Jag känner igen tricket från såväl queera antologier som konstmagasin, det är inte nytt, men jag älskar det ändå. Först när jag är redo att stänga detta du konstverk, inser jag att det är få av namnen som jag vet något om, som säger mig något mer än att de är namn som presenterar ord och bilder, och därigenom så mycket mer. Orden, bilderna, alla de tusentals synliggöranden och ifrågasättanden som kommit därav, har varit centrala för min upplevelse, inte de namn och de personer som producerat dem. Det är inte vem, den, som säger det som görs till viktig. Det är det som sägs.

Kanske är det därför som ditt slut, ditt index, retar mig så. Kanske känner jag mig sviken, lurad. Eller kanske känner jag mig bara meningslös. En skulle säkert kunna kalla det avundsjuk. Jag väljer att kalla det ett ifrågasättande.

Jag lär mig att orden, bilderna, alla de tusentals synliggörande och ifrågasättanden som kommit därutav, är komna av dem vars titlar jag knappt förstår, än mindre befinner mig i närheten av själv. Av dem som är någon. Jag lär mig att Meriam Chatty är doktorand och att Adiam Tedros är forskare. Och jag undrar vad det har med orden och bilderna att göra. Eller med mig, vad de, det de Kan och Får säga, har med mig att göra. Jag förklaras för att Viveca Motsieloa är etnolog, Hanna Hallgren disputerar och är forskare, Rona Yefman är inte bara konstnär utan också utbildad både här och där. Jag inser att alla som bidragit, har sådana viktiga titlar att titulera sig med, akademiska, prisbelönta. De är någon. De inte bara gör, de är.

Och jag känner avståndet mellan mig och dem växa. Dem som är de som är, som får synliggöra och ifrågasätta, som blir lyssnade på, som blir publicerade i detta du konstverk, som jag och alla de andra med mig köper för dyra men värda 70 kronor och läser, begrundar, säger hmm, mmm, aah till.

Och jag bara önskar. Att kanske någon som inte är någon, genom att ha dessa prisbelönta titlar, också skulle kunna få bli någon. Få bli en som får synliggöra och ifrågasätta, en som lyssnas på, som blir publicerad i detta du konstverk. Utan tusen poäng i det ena eller det andra eller både och. En vars ord och bilder är värda 70 kr.

Eller att jag bara kunde fått stänga detta du konstverk, endast manad, inspirerad, driven till kamp. Och inte positionerad till en plats där vi som inte är något får lyssna till dem som är.

22 augusti kl 19.00 - 21.00 i Vitabergen

För tredje året i rad gästar nattvarieté Salong Giraff Vita bergsparken med sitt allra finaste program. Salong Giraff kan i år stoltsera med några av Europas skickligaste artister och märkligaste företeelser. Under ledning av infernaliske antroposofsonen Robert Fux och trogna lakejerna i husbandet Sthlm Hamsters blir Salong Giraff i Vita bergen sommarens absoluta höjdpunkt. Dessutom helt gratis! Så packa picknickkorgen så möts vi i Vitabergsparken!

På programmet: Dödsföratktande motorcyklar, Militärclowner, Nakenchocker, Finska kraftkvinnor, Operasångare, temperamentsfulla cirkusprinsessor , dragspelsgubbar, eurytmister och hemliga världsartister…

Den 4 september är det vernissage för vår utställning Emma-Märta, på det nya konstcentrumet BAS i Bandhagen. Vi har öppet från kl. 19 - 01, samt 5-7 sept 12-17. Hjärtligt välkomna!

Vi träffades genom arbetet med Öfakollektivet som vi båda är medlemmar i, och kände oss direkt dragna till och berörda av varandras konst, som om vi talade samma språk. I ett formulerande av det inte kan formuleras möttes vi.
Sedan hösten 2006 har vi varit i varandras och vänners hem för att dansa och fotografera, i intima improvisationer. Därmed har ett ytterst personligt gemensamt uttryck utvecklats.

I mars 2008 fick Emma-Märta bidrag från Konstnärsnämnden för att genomföra projektet.

Så: T-bana Bandhagen, dryck finnes, musik och häng till sena timmen, ta med cash för bankomat finns inte,

mer info på:
http://emma-marta.blogspot.com/

kontakt
Emma: 0731 816 422
Märta: 0739 570 767

när: 6 september
kl: 19-01
kostar: gratis fram till kl. 21, sedan 20 kr (30 kr för icke-medlemmar)
var: Restaurang Landet, T-Telefonplan

Det kommer att vara temakväll. Ni kommer att få scenkonst. Galet bra dj:s.
Stämningen. Dansen. Svetten. Åh det kommer bli så fantastiskt!

Vi tar det från början. Temat är fitta & baddräkt. Gör vad du vill med den kombon och var med i utlottningen av en finfin idyll-tisha. Fitta & baddräkt alltså.
Och så måste ni komma tidigt. Klockan 19.00 slår vi upp portarna och på scen har vi inget mindre än Teater Scernarios första produktion för hösten, Dragana - i huvudet på en lesbisk gynekolog av Jennifer Nilsson Hager. Vi kommer att få se smakprov ut föreställningen och låta oss ytterligare förföras av Helena Sandström och Niclas Pajala som kommer att leda ett nytt typ av samtal. Utan utfrågare och förskrivna frågor och vem vet åt vilket håll det kommer att barka.

Klockan 21.00 kommer ingen mindre än Dj Pussy Octipussy att spela badbrallorna av oss i outfits som inte är av denna värld. Dansa, heja, klappa, det kommer att kännas som under Dr Albans storhetstid javisst!

Avlsutar gör en het hemvändare, Dj Funky Tuna kommer att köra sitt pulserande, hetsiga, flödiga och fantastiska set och ingen kommar kunna stå still!

6-7 september
Lilith Performance Studio, Malmö

Föreningen JA! och Lilith Performance Studio bjuder stolt in till Privilege Walk/Symposium
- feministiska och intersektionella aspekter på samtidskonst

Med Privilege Walk vill vi skapa en plats för att fördjupa oss i feministiska och intersektionella aspekter på samtidskonsten, kvalitetsbegreppet, representation och konstproduktion som en politiserad situation. Syftet är bland annat att lära oss mer om hur makt bibehålls genom samverkande maktstrukturer, att undersöka och utarbeta metoder för att bryta ner dessa maktstrukturer.

Hela symposiet är gratis. Föreläsningarna, performance och filmvisningen är öppen för alla, ingen föranmälan krävs. Workshopsen har ett begränsat antal deltagare och vi ber er därför att anmäla dig i förväg. Skicka ett mail till info@foreningenja.org med “Anmälan: workshop” i subject, ange första-, andra- och tredjehandsval samt ditt namn och telefonnummer. Om du har anmält dig till en workshop och får förhinder - var vänlig meddela detta så att din plats kan användas av en annan deltagare.

Mer info: www.teaterlilith.com

Text & bild av:
Anna Fock,
nyss hemkommen från sexturismen i San Francisco

Första gången jag stötte på begreppet ”vulva massage”, eller fittmassage som jag föredrar att kalla det, var det genom instruktionsfilmen Fire In The Valley. Sedan dess har jag pratat mig varm om filmen, skrivit av instruktionerna, låtit strykningarna ”Tour de France” och ”Knocking on Heaven’s Door” bli en del av mina ligg med fittor, samt visat filmen otaliga gånger för vänner och bekanta.

I dag inföll dagen då mina idoga folkbildande insatser äntligen gav lite återbäring. Jag blev erbjuden Vulva Massage av Nellie Wilson som utbildar sig i Sexological Bodywork, San Francisco, den enda sexologutbildningen i världen som ger de färdigutbildade sexologerna lagliga rättigheter att vidröra sina klienters kön. De blir en sorts lagliga prostituerade, någonstans mellan ”vanliga” prostituerade och barnmorskor.

Fittmassage går ut på att man masserar fittan och området kring fittan, precis som om det vore vilken annan del av kroppen som helst, vilket det ju på sätt och vis är. Får man bli kåt? frågar en del när jag berättar om massagen. Andra undrar “är det okej att inte få orgasm?” Frågorna visar verkligen hur mycket förväntningar och krav vi har kring beröring av våra kön. De flesta blir väl inte alls lika nervösa inför sina egna reaktioner under en ryggmassage?

Det är precis det som är poängen med fittmassage: att komma så långt bort som möjligt från alla förväntningar och spänningar som förknippas med könet, men ändå få tillgång till njutning. JA, blir man kåt så blir man kåt och JA, man får absolut bli stimulerad till orgasm om man hinner under angiven tid och om det är vad man önskar. Men NEJ, det är absolut inget tvång att bli kåt, det går mycket väl att uppleva beröring som något skönt även utan den specifikt kåta känslan.

Jag är förstås inget undantag från den nervösa skaran. Jag anlände blöt av kallsvett till Nellies lägenhet i Oakland. Hela vägen dit hade jag försökt förbereda mig mentalt på att kunna ta emot massagen utan att varken känna mig tvingad till vissa reaktioner eller känna mig dum om jag spontant skulle få för mig att reagera på ett visst sätt. Naken mitt emot Nellie kände jag mest av mina spända axlar, mina värkande höfter och mina stela lår. Hur fan ska jag kunna fokusera på min fitta? undrade jag. Nellie lugnade mig med att berätta att hon inte bara utbildar sig inom sexuell massage, utan att hon också är diplomerad massageterapeut och att poängen för henne är att kombinera kunskaperna för att involvera hela kroppen i massagen.

Jag la mig på rygg på britsen och blundade. Sessionen började med axelmassage. Sedan strykande rörelser kring större delen av kroppen. Inte hårt, inte så där squickande fjäderlätt, utan bara lagom betryggande och avslappnande. Hon lyfte mina höfter, en sida i taget, och vaggade hela höftpartiet fram och tillbaka. Mina så ofta låsta höfter släppte sitt grepp och jag sjönk ner i britsen. Jag skrattade. När hennes händer väl strök över vulvan tänkte jag knappt på att det var en “annan sorts” del av min kropp. Hon lät ett av mina knän i taget vila mot sitt höftben medan hon ömsom vaggade min höft, ömsom strök rakt över blygdläpparna och ut mot låren. Hennes andra hand höll ett betryggande grepp om min nacke, över min byst eller på min mage. Det var den absolut bästa delen av massagen, eftersom jag så otroligt sällan lyckas slappna av i mina höftmuskler, inte ens klassisk massage brukar lyckas med det. Massagen fortsatte med flera av de strykningar jag sett i Fire in the Valley, med de tokroliga namnen Tour de France, Knocking on Heaven’s Door och Rock around the clock.

Om bdsm understryker hur mycket av sexualiteten som sitter i hjärnan, så är fittmassage motsatsen, på ett bra sätt. Orgasmhetsigt vaniljsex kan innebära forcerade strykningar, penetrationer, slickningar - you name it. Vi vill så gärna göra det skönt för de(n) andra, och beviset för att det är skönt är orgasm, och NU DÅ, ska inte lite hårdare klitt-vispande få dig att komma? Eller oj, vad kåt du verkar, du gillar säkert samma saker som jag, bäst jag tar i utav bara helvete! Jag fungerar iallafall så alldeles för ofta. Det jag gillar med fittmassagen är att den är helt befriad från sexuell prestation. Det finns inget skäl att forcera något. Den stickande känslan av något som är lite för hårt, men ändå så skönt, finns inte med. Det är väldigt ovant. Och en lärorik upplevelse, eftersom det uppenbarligen inte har funkat för mig att försöka tänka mig fram till att bli mindre prestationsinriktad. I dag hjälpte Nellie till att hitta exakt hur nära någon kan vara min klitta innan jag börjar tycka att det är obehagligt. Och guess what - precis där var det riktigt jävla skönt! Så nu slipper jag be folk att inte peta på mig alls, istället kan jag berätta precis var gränsen går.

Fick jag orgasm? Nej, jag koncentrerade mig på att inte orgasmhetsa, och bad inte om exakt det som hade fått mig dit. Det var ju genom att inte göra det som jag upptäckte de nya sakerna. En av de mest avslappnade, o-kinkiga och skönaste sexuella grejerna jag gjort. Det enda minuset var kokosoljan. Säkert sjukt nyttigt för fittan, men gud vad jag ogillar att lukta mat. Nu ser jag fram emot att lära mig mer. Jag kommer börja ragga träningsobjekt när jag kommer hem, intresseanmälningar mottages tacksamt.

Foto & bild av: Mattias Pettersson
Text av: Andy Candy

Det började då

I barnrummet stirrandes på affischerna på väggen

I skolans omklädningsrum inför de plågsamma jumpalektionerna

På helgernas ensamt häckande framför uråldriga tv-serier

Under de oändliga pendeltågsresorna mellan förortsbarndomshemmet och skolan

I det eviga dagdrömmandet

Bland leksaker och tyger

När igen var hemma

Planerna smeds

Tankarna var igång

Frigörelse målet

När pendeltåget stannar vid stationen så får jag ångest.

Jag har suttit på det nya tåget i tjugotvå minuter.

Det har en air-condition och det liknar ett kylskåp.

Ute är det högsommar och jag har på mig en t-shirt och fryser.

Det kanske är minnena som gör att jag får ångest.

Precis intill stationen finns ett förortscentrum.

Jag måste gå in och handla i mataffären.

Vid ingången står det alltid tuffa killar.

Eller de är inte så tuffa egentligen för annars skulle de inte tillbringa sina
dagar hängandes utanför kiosken i en förortskommun till huvudstaden.

Det känns fortfarande pirrigt att gå förbi dem.

Fast det är ju inte samma killar som när jag var liten.
Men känslan är densamma.

Jag blir det rädda barnet igen.

Utan att veta vad jag var rädd för.

Jag fick aldrig stryk av dem.

Ibland när jag stod på perrongen så ropade andra barn efter mig “är du en tjej eller kille”.

Då brukade jag skämmas.

Och det kändes som att det var det de ville uppnå.

Fast det kan jag ju inte veta.

Nu undviker jag pendeltåget och förortscentrumet så gått det går.

Jag bor i en annan förort nu jag lever ett annat liv.

Men det var där det började.

Jag har alltid hävdat: att återvända är det svåraste som finns.

Speciellt om en känner att det inte finns något att återvända till.

Om det liv en lever idag inte gick att leva där en växte upp.

Barndomsnostalgi är överskattad och cisnormativ*.

Men det var i den förorten som jag lärde mig att dansa till Tina Turner

Det var där jag lärde mig att styla mig med Kylie.

Att ta kontroll över mitt liv som Madonna

Att sjunga med Eva Dahlgren

Att vara lika tuff som Grace Jones

För det behövdes

Som barn måste jag ha gått mest modevisningar av alla

I korridoren när mina föräldrar jobbade

Det var där jag läste Darling och Linda Skugge.
Det var där jag blev arg.

Dra ett streck och börja om

Är mitt bästa tips

Ungefär som när en sminkar sig och blir missnöjd

Torka bort

Tänk på allt det du älskade som barn

Allt du gillade

Alla böcker, kassetter, 80-tals teveserier, tavlor, prydnadsföremål

Gå igenom alla filmkaraktärer du var besatt av

Godisskålen är där

Det gäller bara att plocka

Allt som inte var tillåtet då

Ta det bästa av allt

*Cisperson betecknar en person vars könsidentitet och/eller könsuttryck är inom normerna för det juridiska kön som registrerades för personen vid födseln. Med andra ord personer som inte är transpersoner.

Ärande medlemmar, nyhetsbrevsmottagare och idyllare, vi vill bara säga hej och välkommen till en ny queerfeministisk och fantastisk hösttermin med en aktiv och sprakade blogg och lite annan fin info.

- Bloggen (www.klubbidyll.se) är äntligen alive and kicking igen efter ett välbehövt sommarlov och först upp är lite fina minnesbilder från Båten-festerna, se nedan, tack som fasen för senast förresten! Kika också efter Mattias och Andys bildserie som ligger för beundran ovan.

- Om du har konst, video, artiklar eller vad som helst annat som är queert och feministiskt som går att publicera och vill medverka på bloggen, skicka ett mail med ditt alster till elin@klubbidyll.se eller hanna@klubbidyll.se. Hit skickar du även alla tips på queera och feministiska events och arrangemang som sker runt om i landet, så lägger vi in den i Idylls egna queera guide till feministiska härligheter, den ligger till höger i bloggens startsida.

- För kalendern: höstens först KlubbIdyll är spikad till lördagen den 6e september då vi kommer att bjuda på spännande förevent (gratis och från kl. 19 som vanligt) samt vidunderligt bra dj:s.
Lördagen den 6 september alltså. Exotiskt tema kommer även att utlysas längre fram… Restaurang Landet som vanligt, utrustad med hiss. 20 kr i dörren efter kl. 21:00, 30 kr för ickeidyll-medlemmar.

Kyss
/Idyll

Minns ni? Hur dj Yrla och Pjotr svängde dansgolvet och Viktorias sekrets heta film fick oss att jucka extra mycket, dansa extra fint? Hur dj Illegal och MalaTina gjorde oss yra av glädje? Hur HBTQ-arna från Teaterhögskolan, Rekon Dekon och Dynasty Handbag fick oss att garva och tjuta? Och hur båten gungade i takt med beatsen, hur den ekologiska baren flödade och hur gött det var att hångla i kuddfören?
Om inte så kommer här några minnesbilder från Klubb Idyll & Pjotr x 2.