Foto & bild av: Mattias Pettersson
Text av: Andy Candy

Det började då

I barnrummet stirrandes på affischerna på väggen

I skolans omklädningsrum inför de plågsamma jumpalektionerna

På helgernas ensamt häckande framför uråldriga tv-serier

Under de oändliga pendeltågsresorna mellan förortsbarndomshemmet och skolan

I det eviga dagdrömmandet

Bland leksaker och tyger

När igen var hemma

Planerna smeds

Tankarna var igång

Frigörelse målet

När pendeltåget stannar vid stationen så får jag ångest.

Jag har suttit på det nya tåget i tjugotvå minuter.

Det har en air-condition och det liknar ett kylskåp.

Ute är det högsommar och jag har på mig en t-shirt och fryser.

Det kanske är minnena som gör att jag får ångest.

Precis intill stationen finns ett förortscentrum.

Jag måste gå in och handla i mataffären.

Vid ingången står det alltid tuffa killar.

Eller de är inte så tuffa egentligen för annars skulle de inte tillbringa sina
dagar hängandes utanför kiosken i en förortskommun till huvudstaden.

Det känns fortfarande pirrigt att gå förbi dem.

Fast det är ju inte samma killar som när jag var liten.
Men känslan är densamma.

Jag blir det rädda barnet igen.

Utan att veta vad jag var rädd för.

Jag fick aldrig stryk av dem.

Ibland när jag stod på perrongen så ropade andra barn efter mig “är du en tjej eller kille”.

Då brukade jag skämmas.

Och det kändes som att det var det de ville uppnå.

Fast det kan jag ju inte veta.

Nu undviker jag pendeltåget och förortscentrumet så gått det går.

Jag bor i en annan förort nu jag lever ett annat liv.

Men det var där det började.

Jag har alltid hävdat: att återvända är det svåraste som finns.

Speciellt om en känner att det inte finns något att återvända till.

Om det liv en lever idag inte gick att leva där en växte upp.

Barndomsnostalgi är överskattad och cisnormativ*.

Men det var i den förorten som jag lärde mig att dansa till Tina Turner

Det var där jag lärde mig att styla mig med Kylie.

Att ta kontroll över mitt liv som Madonna

Att sjunga med Eva Dahlgren

Att vara lika tuff som Grace Jones

För det behövdes

Som barn måste jag ha gått mest modevisningar av alla

I korridoren när mina föräldrar jobbade

Det var där jag läste Darling och Linda Skugge.
Det var där jag blev arg.

Dra ett streck och börja om

Är mitt bästa tips

Ungefär som när en sminkar sig och blir missnöjd

Torka bort

Tänk på allt det du älskade som barn

Allt du gillade

Alla böcker, kassetter, 80-tals teveserier, tavlor, prydnadsföremål

Gå igenom alla filmkaraktärer du var besatt av

Godisskålen är där

Det gäller bara att plocka

Allt som inte var tillåtet då

Ta det bästa av allt

*Cisperson betecknar en person vars könsidentitet och/eller könsuttryck är inom normerna för det juridiska kön som registrerades för personen vid födseln. Med andra ord personer som inte är transpersoner.