Av:
Maria Lönn

Vid det likartade jordklotet finns damkrigarna.
Klänningsoutsiderna
De hjärnmuskliga, hjärttåliga och utsökta vänninorna av alla dess karaktärer.

Damkrigarna som viskar kärleksord i varandras fantastidrömmar och som aldrig längtar hem, bort eller att skapas för någon annans skull.

Vid slutsången håller vi varandra om nacken mot vardagskylan och vi har aldrig varit starkare.

Allt är som en film, utan självklara huvudpersoner eller förutsedda scener.
De som tror sig äga verkligheten syns inte, för just nu finns bara ni och jag vågar inte se på de andra.
Jag vill inte.
Jag vill bara se på er.
Era bekymmersrynkor, maniska danssteg, halvtjusiga väskor och era intellektuella frisyrer.

Och jag skriker högt i alla tiders musikal att jag alltid vill vara en del av er.
Dansa i takt till en tidlös vals som bjuder in
alla dom som fortfarande krigar.

Som om någon bett om min kärleksförklaring eller
ens gillade musikaler.