Hår
januari 2nd, 2008
QUEER:
1.Man kan tänka queer: Till exempel ifrågasätta sitt kön och sitt tankesätt.
2.Man kan göra queera saker: Till exempel hångla med massa folk av olika kön.
3. Man kan se queer ut:
Nummer 1 är jag ganska bra på, nummer 2 är min favorithobby och nummer 3 mitt största huvudbry. Framförallt på grund av mitt hår. Jag vill vara queer in på bara skinnet, jag vill signalera queerhet i alla situationer, även i det nakna, i duschen på gymmet och i röven på ragget.
FÖRSÖK ATT SIGNALERA QUEERHET:
1. Jag klippte av mig allt i en trendig snaggfrilla på Toni&Guy för 550 spänn.
Plötsligt såg jag hetero ut. Låt oss kalla den Brokeback-frillan.
En bög i en jävlig straight frisyr.
2. Jag lät det växa ut och så blekte jag det tre gånger med Jane Ellens blekmedel för 53:50 från ICA supermarket.
Plötsligt såg jag ut som en schlagerbög. Låt oss kalla den Barbados-frillan.
En bög i en jävligt bögig frisyr.
TREND-QUEER-FRILLAN:
I Stockholm så finns det en trend-queer-frilla som alla som är något i queer-Stockholm har. Kort på sidorna och längre, taskigt klippt högst upp. Det innebär en gemenskap och oftast en politisk tillhörighet och var från början en protest mot fin-normen, speciellt på en brud.
Men den är inte queer. Den försöker signalera queerhet genom att använda sig av queer-Stockholms starkaste norm. Den signalerar ett queert tänk men är väldigt icke-queer i sin stabila form. Grupperingar skapar normer och omöjliggör queerhet.
Dessutom är den jävligt snygg och ofta klippt på fina salongen.
Queerhet ska inte kosta, för det som kostar är inte tillgängligt för alla. Och är inte queerhet tillgängligt för alla så blir den totalt meningslös.
våra kroppar är kapitalismens starkaste vapen. Vi bekämpar och konsumerar våra kroppar för den allmänt uppfattade biologiska viljan att vara fina. Det låter så harmlöst, men är ack så farligt.
Här är min bästa erfarenhet av trend-queer-frillan:
Det är sommar och sol. Jag befinner mig i en röd sommarstuga med mina två bästisar. Vi har alla olika frisyrer av olika längd. Vi har dessutom en hårtrimmer. Vi står nästan nakna i hallen och klipper och trimmar tre i princip identiska frisyrer.
Det var som att våra könstillhörigheters betydelser upphörde i denna kollektiva upplevelse. Queerhet genom kollektivet. I den lilla värld vi utgjorde så var den yttersta formen av queerhet en konformistisk frisyr. Vi blev queera och unika genom att se likadana ut, det var omöjligt att genom olikheter signalera kön, identitet, sexualitet eller sexuell praktik. Det var en av de bästa stunderna den sommaren.
Men världen är större än så, vi kom tillbaka till verkligheten med tre trendiga frillor och var jävligt snygga. Och världen är större än Klubb-Idyll. Inte förrän hela världen har klippt sin egen queer-frilla kan man prata om äkta queerhet genom ett kollektiv. Inte förrän då blir det identiska unikt.
QUEER PÅ RIKTIGT?
En väg att finna den queeraste frisyren var att fundera kring vad som provocerar mig, vad som spelar på mina egna heteronormativa strängar.
Och här är svaret: Jävligt långt obehandlat hår.
Det blir queert i och med sin avsaknad av män med långt hår i Sverige, främst Stockholm. När något blir trendigt upphör dess queera kapital och långt hår är idag väldigt otrendigt på män.
Det går dessutom mot konsumtionstanken att låta håret på sin kropp växa fritt och vara tillgängligt för alla. Frisyren skulle dessutom fungera normbrytande i queer-Stockholm. En man med ett långt hår är en man som inte spenderar tid och pengar på sitt yttre. Som inte bryr sig om att vara fin. Vidare tänker jag att en helt obehandlad kropp inte signalerar något och att det kanske blir queerhet då.
SÅ:
Kommer jag låta håret växa ut? Nej.
1: Det är skitfult! Jag har ännu inte kommit förbi behovet att vara fin, och det har inte mina potentiella partners heller.
2. En man som har långt hår, bryr sig inte om sitt utseende och kan därmed inte litas på, speciellt inte om han dessutom har skägg. Nämn till exempel en politiker med långt hår och skägg. Det skulle alltså innebära att ge upp möjligheten till politisk makt.
3: Brudar med jävligt långt obehandlat hår signalerar inte queerhet. Queerheten skapas utifrån det kön jag tillhör. Jag kan acceptera att jag signalerar ett kön, även om jag inte alltid kallar det mitt eget. Men jag kommer inte använda mitt kön som en strategi för att signalera queerhet.
SLUTSATS:
Jag tror inte längre att jag kan signalera queerhet genom mina frisyrer, viljan att vara fin är för stark, jag är för färgad av min värld.
Men kanske är sökandet tillräckligt. Kanske innebär ett evigt frisyrbytande att jag signalerar en otydlighet kring mitt kön, min identitet och sexuella preferens på ett sätt som kan liknas vid queer, ungefär som Cher. Jag signalerar så mycket att det upphör att existera.