Text av:
Karl Johan Karlson

Jag jobbar med att torka bajs för 14 spänn i timmen och då brukar jag tänka på olika saker. Idag tänkte på jag på barn, och hur mycket jag inte vill ha dem. Sen tänkte jag att skulle skriva en text om det. Men jag berättade inte för någon av mina jobbarkompisar om mitt projekt, de skulle kanske bli arga. För barn är heliga. Jag är faktiskt rädd för vad som kommer att hända mig om den här texten hamnar i orätta händer.

Min gammelmoster Greta levde på en tid då jag inte skulle drömma om att yppa dessa obiologiska okristna tankar. Greta levde ensam (jag tror Greta var flata, schyyyy) och min mormor som är 95 och mest snackar om sina knivslagsmål vid finska gränsen trots att hon inte varit norr om Umeå, snackar fortfarande om sorgen över att Greta inte fick någon karl och framförallt inga barn.
Jag vill ägna en tanke åt henne och åt alla de barnlösa människor som liksom Greta straffats för att de brutit mot barnnormen. Speciellt tänker jag då på alla de bögar och flator i historien som önskat barn men inte fått några, och drabbats hårdast.

Jag tänker på gud, världens första förälder. Jag tror inte hon välsignar barnaskapandet och barnafödandet (inte var det tänkt att någon liten unge skulle springa omkring och bajsa i hennes paradis). Om det vore så att gud gillade barn skulle en unge väga typ som en chipspåse och mest njutfullt glida ut, istället för att väga som en säck potatis och orsaka sprickor ända ner till stjärten. Det spricker ju för fan, är inte det ett straff om något, och tillräckligt av ett argument för att man ska avstå från att skaffa barn?!

Biologisk modersinstinkt och Arne Weise-filmer där björnmammor, fågelmammor och sälmammor skyddar sina barn med livet som insats får ofta äran för barnnormen.
Den biologiska modersinstinkten är så starkt förankrad i vårt samhälle att den tas för självklar. Den är omöjlig att ifrågasätta och mammor som lämnar sina barn hör till samhällets bottenskikt.

I naturprogram ges ofta djur mänskliga egenskaper, speciellt ömma moderskänslor, eller som Oprah säger:
”When I see a bear mom protecting her young cub all I see is an American mom struggling for the survival of her kids”.
Att man känner empati för små försvarslösa människor är väl inte konstigt, men att folk med livmödrar skulle känna mer bara för att man burit barnet inom sig, är påhitt, och ett skadligt sådant.
Folk med kuk borde i rättvisans namn tvingas känna lika mycket!

Ellen Ripley i Alien-filmerna är värsta bad ass-bruden som är den enda som överlever tre filmer. Genom alla filmerna klarar hon livhanken, inte sällan genom att lämna sina skadade kamrater som inte längre kan fly åt sina öde. Men när det gäller en 12-årig flicka kliver hon av räddningsskeppet och beger sig till själva nästet för att hämta henne! Hon finner flickan bland alienäggen där mamma Alien bor. Mamma Alien låter Ellen hämta flickan som tack för att Ellen väljer att inte skjuta hål i alla äggen. Till och med fucking Alienmamman har moderskänslor!

Jag förstår inte heller varför alla samkönade par kämpar så för att få skaffa barn. Det är som att barn ingår i frigörelsen att bli fullvärdiga medborgare. Två av de största segrarna i svensk HBT-historia (ni vet den ni läste om i skolan) är rätten att få ingå partnerskap (suck) och rätten att få prövas som adoptivföräldrar (sen att vi inte får några ungar hemskickade är en annan femma). Överallt finns bilder på lyckliga regnbågsfamiljer som nästan, ja nästan, ser hetero ut. Det är ju kul för dem, och det är väl schysst att man sparkar lite på tvåsamhetsnormen (barnaskapandet är ju annars det bästa vapnet i upprätthållandet av just den!), men den sparkar samtidigt in mig i barnnormen. Jag fattar det inte, Homogays hade ju alla möjligheter i världen att skapa sig ett liv utan krav på barn och de åtföljande kraven på gott föräldraskap.
Jag är bara glad att jag inte förväntas utsätta min älskade kropp för en graviditet.

Det borde vara tvärtom, att man som homogay är glad att man på biologisk väg inte råkar ut för någon avkomma. Breeders borde stå på kö för att få sterilisera sig gratis – för att bli fullvärdiga medborgare.
”Vi vill ha rätt att knulla utan risk för barn!”
”Om det fanns ett vaccin mot bögpesten AIDS så skulle den vara gratis, låt oss få vårt vaccin mot heteropesten gratis!”
Nu blev det ju en koppling mellan AIDS och barn och det var ju inte meningen, kom av bara farten. Men vadå, kroniskt tillstånd som orsakar för tidig död (Ja, jag vet, nu gick jag för långt, och att få barn gör en snarare ung på nytt).

För bara sex år sen då jag kom ut såg det annorlunda ut. Då såg möjligheten att skaffa barn sämre ut och folk avstod från att fråga eller frågade försynt om jag var ledsen över att jag inte kunde få barn. Idag, efter partnerskapslagen och adoptionslagen frågar folk helt enkelt HUR jag tänker skaffa barn och jag förväntas också vända ut och in på mig själv för att lyckas med det obligatoriska projektet.
Nu har vi också en given plats i den vackraste delen av heteronormen!

Varför kunde inte bara jag få finnas lite för mig själv i utkanten, som en del av de konstiga queersen? Varför kan inte jag få leva mitt liv som jag vill? Det bästa med att inte vara queer var att man fick definiera sitt eget liv.


Vi måste hitta strategier för att minska barnafödandet i Sverige, och nej det blir aldrig barnbrist, åk till Afrika!
En strategi är det här med sterilisering. Och kom nu inte och peka på historien och säg att tvångssterilisering är något ont när transpersoner som genomgår könsbyte än idag utsätts för det! Vi borde fan alla ha steriliserat oss redan i sympati!

Vi måste åka med protestplakat till Hammarby sjöstad och möta upp alla de mammor som invaderat stället med blommiga gummistövlar och barnvagnar med nummerskyltar med barnens namn på (varför heter alla William?!).
Vi måste motarbeta barnnormen, och vi måste motarbeta synen på barnaskapande och att den måste vara biologisk! Vi måste göra det för Sussie i Malung som skaffar barn för att det, trots fina gymnasiebetyg, inte finns några jobb att söka och barn ses som ett bra alternativ! Vi måste göra det för alla barnlösa kvinnor som inte får jobb för att de förväntas skaffa barn och för alla kvinnor med barn som förväntas ta all föräldraledighet!

Det är dags att nyansera bilden av den svenska medborgaren, det måste vara okej att inte vilja ha barn, att inte vilja utsätta sin kropp för en graviditet, att inte känna naturliga moderskänslor och att ogilla barn, att kunna säga att du är välkommen, men ungen får du lämna hemma!