Text av: Carin Göransson, Idyll

”Smart. Hon spelar inte på sitt utseende […]. Det gör hon verkligen inte. Men tuttarna! De bara är där. Stora. Hela tiden.”

Så beskriver Lisa Corneliusson Tina Fey, manusförfattare till och huvudperson i teveserien 30 Rock, i en krönika om mediatuttar på DN:s hemsida. Enligt Corneliusson har den vulgära urringningen länge varit bannlyst från catwalken och förpassad till silikonhollywood där den lever sitt liv utan designervärldens välsignelse, som en symbol för det uppblåsta och tomma. Men Tina Fey har tydligen lyckats med bedriften att flasha klyftan OCH bevisa att hon är smart. Hon är ju inte bara skådis, utan manusförfattare också. Därför menar Corneliusson att Lisa Fey representerar en ny era av mediatuttar – smarta tuttar. De har inget gemensamt med de korkade tuttar som sitter på tex Victoria Beckham – nej, de står faktiskt i direkt motsats till varandra.

Det är intressant att stora bröst, eller synliga bröst, sänder så starka signaler om bristande intelligens att man måste klappa i händerna när tuttarna och intelligensen kombineras. Dikotomin kropp/intellekt är så stark att en kombination väcker misstankar och skapar förvirring. Ska man vara smart ska man ha en viss typ av kropp som ska paketeras på ett visst sätt, i synnerhet om man definieras som kvinna eftersom kombinationen kvinna/intellekt i sig är en smula misstänkt. Det handlar om den sedvanliga balansgången mellan hora och madonna – det handlar om att följa Den Goda Smaken. Snygg, men naturlig. Då kan man vara sexig på ett intellektuellt sätt.

Att poängtera, som Corneliusson gör, att den djupa urringningen och de stora brösten är ovanlig bland mediapersoner som i yrke motsvarar Tina Fey är intressant. Som en subversiv handling från Feys sida – här får ni en fet klyfta när ni minst anar det. Men den poängen förtas helt av de motsatspar och regler som Corneliusson ställer upp för när och hur brösten kan få synas och vad det betyder. När man ”spelar på sitt utseende” och när man inte gör det. Att kroppen och hur den kan användas och avläsas är en klassfråga blir här väldigt tydligt – med rätt kulturella och sociala resurser kan man erövra ett slampstämplat sätt att använda kroppen och ge det en ny mening. Urringningen kan på en person vara en spännande och smart handling, medan samma urringning på en annan person signalerar att personen är ett offer som ”spelar på sitt utseende” i brist på andra resurser.

Men nu är det alltså avgjort – nu kan vi flasha pattarna utan att behöva oroa oss för att förknippas med desperata bimbos. Nu finns en ny, smart tuttförebild som inte pissas på av Den Goda Smaken på DN:s modesida.