Text av:
Silvana Imam

jag red på dina läppar med min tunga. med tunga steg mot morgondagen släpper jag vasen som går i kras sen efter flera kallsup i känslohaven. allt går i intervaller. som mannen som slutade gå för piskrappen i ansiktet. livrädd med stil. för öppna ögon då är stängda ögon nu. försämrad syn på anikviteter och profeter som predikar om att alla är lika ljuger. paradox. dom suger också kuk. super bort känslan.
alla dom som tågade
vågade ta ton. jag knäböjer för er för ni är mina hjältar. sprängde himlen för att andas drömmar.
men alla människor tog slut.
för många gick i sin egen skugga fick sin spegelbild krossade av papperssedlar. dom ska alltid låtsas som att det regnar. älskar hur era ögon smakar aska.