Text av:
Hanna Wildow
Idyllare.

När ljus blir till mörkt och svalt till klibbigt, i takt med min nedstigning i Marie Leveaus källare, minns jag plötsligt så där kroppsligt intensivt nätterna då Paradise regerade på samma plats och tog oss till en plats långt, långt borta men ändå precis här. Basen, beatsen, de överdrivna laser- och rökeffekterna är alla där. Och jag vågar snabbt hoppas på att återigen få uppleva en Sån natt.

Men mitt sug i magen, min kroppsliga åtrå inför något som skulle kunna likna en natt i Paradiset, får tyävrr inte mer vatten på sin kvar än så. SERIÖST, Serious Party, hur tänkte ni? Jag hade, kanske helt utan belägg, lyckats intala mig att i alla fall vissa av er seriösa partyfixare kunde stava till genus. Men en kukuppvisning av sådant slag har sällan skådats. Det var kukfolk på scen, i publik, bakom skivspelare, vart jag än vände mig. Visst, ni kan inte styra över era besökares könsorgan. Och inte heller kan ni beskyllas över det faktum att jag, fler gånger än vad fem fingrar kan räkna, ofrivilligt hade dessa kukbeklädda varelsers händer på min kropp. Men om det är något ni styr över så är det ändå vad som händer på scen och vem som tillåts ta plats och regera bakom skivspelare. Och man behöver knappast vara ett så kallat manligt geni för att förstå att vad som händer på scen sätter andan i vad som sker på golvet.

Så, seriösa partyfixare, idyllen har ett råd. Börja tänk lite fitta.