Jaaa, så var det dags för höstens första citattävling, temat denna omgång är vården! Jajamensan, du hörde rätt, det förekommer homofobi samt råder en hårdhudad och infekterad heteronorm inom vården idag och nu vill vi att du bidrar med dina erfarenheter! Citaten listas och vinnare utses här på bloggen, så var inte blyg, skicka in ditt bidrag till info@klubbidyll.se, vi väntar med spänning!
För att riktigt komma igång med härligheten kommer här nedan några ganska späda citat från vårdens verklighet, vi vet att det finns betydligt värre därute! Tips är att minnas alla dessa fantastiska gynbesök, där finns det ofta mycket göttigt att hämta..!

- Under behandlingen får du inte har sex, eller ja i ditt fall “utöva oralsex”…

- Könssjukdomar smittar ofta inte mellan två tjejer, men undvik att “kyssa slida”.

- Kan du ha blivit smittad av din pojkvän? - Jag har ingen pojkvän. Men jag sover regelbundet med en tjej. - Men du sover väl inte med DIN VÄNINNA??

Så, fatta pennan, känn dig inspirerad av dessa gamla klassiker och var med och tävla du också!

Text och foto av:
Carin Göransson
Idyll

---

Det var sommar och i Köpenhamn fanns en lägenhet och två cyklar att låna. Under första dagens första promenad gick vi rakt in i en affisch om en queerfestival. “Gud hör bön!” tänkte vi och hojade dit. Jag hade aldrig riktigt befunnit mig i något queersammanhang utanför Sverige och visste inte vad jag skulle förvänta mig, särskilt då jag förstått att begreppet queer inte har särskilt stark förankring i Danmark och att de feministiska (och anti-rasistiska, osv) kamperna möter hårt motstånd. Tre eldsjälar som håller workshops för varandra? 1 000 pers som har sett ljuset? 500 aktivister som vet vad som behövs för att förändra? Frågor frågor, men mest var jag nog rädd att jag inte skulle få vara en i gänget.

Det första som slog mig när jag kom till festivalen var hur mycket punkigare den danska queerscenen, eller i alla fall denna tillställning, kändes i jämförelse med de queerarrangemang jag är van vid. Festivalen ägde rum i en konstskolas lokaler som kändes lite som en fritidsgård. På väggarna var handskrivna festivalscheman uppssatta där man själv kunde lägga till den workshop som man ville bidra med. Mat serverades vid fasta tider ur stora grytor för en donation av valfri storlek. Om kaffet tog slut kokade man nytt själv. Besökare kunde gratis bo över i sovsalar. Och överallt kunde man läsa den aktivistiska sloganen DIY - do it yourself.





Eftersom jag själv har ett kontrollbehov ungefär lika stort som behovet att andas och äta blev jag nästan stressad å arrangörernas (vilka var de förresten?) vägnar av den softa carpe diem-stämning som verkade råda. När jag slutade bry mig om att det inte fanns diskade koppar kändes det dock enormt befriande att det inte fanns några funktionärer i självlysande tröjor som agerade förskollärare åt besökarna eller tryckta festivalprogram som berättade hur allt skulle gå till. I princip utan pengar lyckades man anordna en veckas gratis festival och inhysa människor och programpunkter från alla möjliga håll. En festival som på många sätt i sig själv ifrågasätter hur arrangemang ska genomföras, vem som är avsändare och vem som är mottagare. Det var bara att buga och applådera.

Men även den härliga kollostämningen har sina baksidor, som man brukar säga. Vi, som inte bodde på plats, följde schemat visa hemsidan men varje gång vi kom till festivalen hade just den filmen vi kommit för att se strukits eller flyttats till en annan tid. Det säger sig självt att man blir lite bitter när man kommer för att se Lesbian space pirates och istället får bänka sig framför Risk, stretch or die, en film som börjar som en intressant skildring av en dragartists liv och mynnar ut i en katastrofal musikvideo där Berlinmuren får symbolisera muren inombords och de “två sidorna” hos huvudpersonen. Annat som vi lyckades se var Feetish från Pornova productions, en fin sexfilm om ett badrumsmöte några fötter emellan. Vi såg en dokumentär från Queeruption Barcelona från gänget som följer fenomenet queeruptions jorden runt och jobbar på långfilmen Travel queeries som kommer ut nästa år. Vi såg även några fantastiska kortfilmer från Pretty things, som gör sketcher som påminner mycket om dem som mina kompisar och jag brukade spela in efter skolan på gymnasiet. Det är ungefär vad Pretty things gjorde - de var några college-vänner som spelade in sketcher tillsammans, skillanden är att de fick sina sktecher visade i tv i hela USA. På deras hemsida kan man se allt gammalt material och det finns hur mycket som helst. Mycket är långt från fantastiskt men om man letar ett tag kan man hitta guld!

På väg hem från vårt sista besök på festivalen pratade vi om möjligheten att i större utsträckning förena punk- och anarkistvärlden med queervärlden hemma i Sverige. Vi konstaterade att Kafé 44 aldrig skulle anordna ett queerarrangemang och att det finns en väldig uppdelning mellan dessa två scener. När jag kollade min mail senare samma eftermiddag hade jag fått ett en inbjudan till en stödfest för queeruption på… Kafé 44! Kanske är det jag som inte har fattat och som inte har nappat på de länkar och band som faktiskt finns. Det känns ganska betryggande.

Eller gör konst, fotograferar eller kanske något helt annat? Tycker du att det är dags att dina alster publiceras och avlönas? Då är det bara att gå med i blog Idylls härlighet!

www.klubbidyll.se är en queerfeministisk blog som tillför föreningen Idyll dess syre, blod och själ. Varje dag har blogen i genomsnitt 165 besökare som läser, beskådar och diskuterar blogens inlägg.
På blogen trängs reportage med intervjuer, krönikor, debattartiklar, bilder och konstuttryck, alla med den gemensamma nämnaren av ett synliggörande och ifrågasättande av föreställningar, normer och makt.

Tack vare stöd från Ungdomsstyrelsen vill vi nu utöka vårt forum för diskussion och inspiration, med nya – etablerade som oetablerade – skribenter. Vi vill helt enkelt skapa en mötesplats för queerfeministiskt intresserade från hela landet, där ålder, erfarenhet eller kontakter inte ska avgöra vems röst och uttryck som får synas eller höras.

Vi mottar löpande bidrag fram till maj – 08
Skicka dina alster till hanna@klubbidyll.se
Ersättning utgår för de bidrag som publiceras!

Vad annat än att inleda hyllningen inför den gångna fredagens höstpremiär av Klubb Idyll med ett citat av den bästa, den enda, den enastående Bitte Andersson? Jag tror hon rätt genialt sammanfattade känslan, den där idylliska känslan.

Visst var vi lite nervösa; hur skulle det gå att bli förortsbor och så plötsligt dubbelt så stora?
Men ni kom, ni stuntade i att vakten var dum, ni låtsades att den skyhöga temperaturen var helhärlig ch ni såg minsann till att införliva och etablera det idylliska vardagsrummet hos vår idylliska älskarinna. Den ovan citerade Bitte och hennes Hallongrottan inledde med en sällan skådad serieläsning, följt av sweet tones av Sophie Lord och Jibz. Efter en lätt tranformering dök även en bejublad Dynasty Handbag upp på scen innan Elin Alvemark och Anders Widlund avslutningsvis förhöjde temperaturen ytterligare några snäpp.
Nu kan vi inte annat än att längta innerligt efter en höst med intensiv kärleksrelation mellan Landet och Klubb Idyll!

Vi ses igen den 22 september, då med DJ-skola, DJ-anarki, smygläsning av Kom Ut samt Wanna Fock och Funky Tuna bakom skivspelarna!

Text av:
Hanna Wildow
Idyllare.

---

Något sent kommer en replik på print. I snart en månad har jag grubblat på Tomas Hemstads analys av det queera klubb Stockholm som Pride-festivalen gav oss den där veckan i början av augusti. På en helsida i tidningen Kom Ut’s Pride-nummer kunde jag och alla andra klubbsugna då nämligen ta del av herr Hemstads guide inför den stundande festivalyran.

Hemstad inleder sin artikel med att citera Emma Goldman – ”If I can’t dance to it, it’s not my revolution”. Med Sin blick leder han oss sedan vidare, genom en spaning på revolutionerande fester – som ”förändrar liv”. För även om revolutionen alltid är fest, är festen inte alltid revolutionär, förklarar Hemstad.

Så långt är vi sams, Hemstad och jag. Fast inte så mycket längre. Jag vet inte om det är Hemstads totala oproblematiserande av Sin egna (manliga, vita) blick som provocerar mig mest. Eller om det är det att han inte ens bemödat sig kolla upp fakta kring de fester han här – på utmärkt publicitetsplats – ger sig själv tolkningsföreträde att döma in eller ut, att diagnostisera som revolutionerande eller ej. (Bl.a. blandar Hemstad ihop lördagens Defekt Idyll med söndagens traditionsenliga avgiftningsfest i Defekts regi. Defekt var förvisso som klubbkollektiv med som arrangör på båda men vi var många som, utan att få betalt för att göra research och skriva artiklar, lyckades förstå att det handlade om två olika fester, på två olika dagar, i två olika lokaler, med två olika teman, arrangerat av två olika grupper personer.)

Eller kanske provoceras jag av det faktum att Hemstads ovationer, till det han menar faktiskt har någon potential att förändra och revolutionera, går till klubben Ficks på F12. Utan att han låter sig bekymras över de transfobiska och hierarkireproducerande aktiviteterna som pågått där.

Hemstad suktar efter nytänkande och ”DIY-anda”, han vill förvirras, förvånas och skrämmas. Och han förklarar att electron, som blivit till ”vad schlager är för normisarna”, knappast klarar detta uppdrag. Och jag tänker, att om jag kunde vrida tillbaka tiden skulle jag vilja föreslå, eller nej jag ändrar mig, tvinga herr Hemstad att faktiskt besöka de klubbar vars revolutionspotential han tar sig friheten att skriva ned. Om han hade orkat det kunde han ha fått se att medan electron enbart är tonerna som får oss att svettas, hånglas och njutas, så pågår en konsekvent, förvirrande och förvånande aktivism vid sidan av. En sjudande aktivitet där personer – utan stora stålar men med gigantiska visioner och en jävla envishet att nå en revolution – spenderat dagar och nätter med att knåpa överraskningar, performances, konstuttryck, experiment och uppdrag för besökarna.

Så herr Hemstad, när du skriver att du saknar ”blodsprutande transor” och ”obegriplig konstterrorism”, så känner jag att du nog gör det lite väl enkelt för dig. Jag är allt upp för en enad kamp, men om det här är hur din revolution stavas så pratar vi nog om olika revolutioner. Då dansar jag hellre till en revolution som avslutas med 500 pattar.

Det närmar sig med stormsteg. Det pirrar, spritter, snurrar. Snart är det här. Idyllens mest omfattande och kanske mest idylliska arrangemang hittills; filmfestivalen FilmIdyll, 2007.

Tills dess kan du läsa om festivalen på ETC.se. Där står allt om allt vad som hända skall.

Text av:
Christoph Fielder
Projektledare för Plural, Adbusters, America vs America, och Konstplikt samt projektkoordinator för FilmIdyll, 2007.

---

Ur DN den 21 augusti 2007:

”Nu finns bevis för att flickor föredrar rosa“
“Kvinnor tycker mer om röda färger än vad män gör. Det visar en undersökning som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.”

Och skrattet blir till en uppstötning. Till en sorg som lägger sig över mina axlar när jag läser Annika Hamruds notis. Om att nu, äntligen, är det bevisat att quinnor alltid stått vid spisen och lagat mat medan MÄNNEN alltid varit jäääägareeee.

Du vet, sådär som de är på krogen fortfarande. Dom är ju bara såna, männen alltså. Det är ju därför det är omöjligt för en MAN att vara trogen, han har ju liksom jägaren i sig.

Det är en undersökning baserad på ett grundlag av 171 personer som Hamrud refererar till. Duktiga har de varit, för både MÄN och quinnor har de tagit med får vi veta. Och så lite blattar också förstås, för hälften är från Kina (det rosa är liksom universellt på nåt sätt). Alla har de fått uttrycka sina preferenser rörande färger på en färgskala. Och genom detta kan forskarna bakom undersökningen konstatera att evolutionen har gjort det så att fler kvinnor – förlåt, quinnor – väljer rosa. Logiken säger ju nämligen att quinnorna i tidernas begynnelse samlade frukt, vilket gav dem en genetisk vurm för den röda färgen.

Hur i helvete långt ska dessa vansinniga biologister få gå? Och detta får forskare betalt för att komma på, fint som snus det. Smarta är dom också.

Var det förresten någon som sade att jorden var platt?

Eftersom det har varit höst hela sommaren är det inte en dag för tidigt
att vi blåser i stora trumpeten och kallar till höstpremiär av klubb
Idyll! Släng bort böckerna, spring ut på gatorna!

Vi öppnar dörrarna hos vår nya älskarinna Landet kl 19. Kring 20 kommer
Bitte från butiken Hallongrottan och med sig har hon en overhead-apparat,
en väldig massa uppkopierade serierutor och sin bästa höguppläsningsröst.
Kan du tänka dig ett bättre sätt att fira in hösten än genom att lyssna
till old school högläsning i overheadapparatens sken?

Mellan 21 och 23 har vi fint besök från staterna då Sophie Lord och Jibz
placerar sig bakom skivspelarna och ger oss electo och hiphop tills vi
tuppar av av lycka. Sophie Lord står bakom fototidningen Capricious och
även Capricious Publishing som ger ut bla GLU (Girls Like Us) medan Jibz
vanligtvis gör performances och musik under namnet Dynasty Handbag. Följer
gör DJ-drottningen Elin Alvemark som fått Idyll att tappa andan och göra
volter en gång tidigare. Do it again, Elin!

Sedan när vi har gett Landet allt vi äger och har går vi vidare på
efterfest! Alla med stämpel från Idyll får 20 kr i rabatt på inträdet när
Tetes a claques och Salong Giraff ordnar fest tillsammans på Orionteatern
samma kväll. Det blir musik, lycka och nattvarieté fram till morgonen! Se
bifogad flyer.

Klubb Idyll
Fredag 24 augusti
Landet, t-bana Telefonplan
19-01
20 kr efter kl 21
18 år

Ses i paradiset!

Att bilderna från defekt idyll har dykt upp här på sidan? Skrolla ned, titta på inlägget med väldigt många tack i rubriken och njut, njut, njut.

OCH! Glöm inte att det snart är idyll igen! Den 24 augusti gör idyll höstpremiär på Restaurang Landet, Telefonplan.

Ibland slås man av en blixt av ett underverk, av initiativ som gör allt annat än att platsa i normen. Som ifrågasättervåra föreställningar till och med om vilka former som vi ska umgås i. Ett sådant är Salong Underlandet som bjuder oss ned i kanininhålet, till en eftermiddag olik alla andra.

Låt dig förföras av den vita kaninen och styr din kos mot en hemlig destination där såväl tebjudning som vattenpipsrökande larver och halshuggningar utlovas. Och såklart många kakor.

För mer information, se http://verkligheter.se/underlandet