Nej, hettan är inte här. Nej, solen fräter inte in oss i bakgrunden. Och nej, det är inte så härligt med nattliga bad än. Men det finns anledning till hopp. Och anledning till att längta och sukta. För den 4 augusti återuppstår Klubb Idyll efter en tid av dvala, med kraftfull hjälp av Defekt.

Det blir electro, rosiga kinder och hångel när Klubb Idyll trycker upp queerklubbsveteranen Defekt mot väggen och ordnar årets kväll. Vi bjuder på internationella DJ:s, överraskningar och danseufori. Ni bjuder på er själva.
Förvänta dig gammalt och gott, nytt och hett samt suprises du inte ens kunnat drömma om att önska dig.

20 – 02
Södra Bar, Mosebacke torg
20 år
100 kr, 85 kr med dogtag eller medlemskap i Idyll
Förköp i Södra Teaterns biljettkassa

Tack till Typografen AB för tryck och till Moa Edlund för Grafisk Form

Den åttonde och sista idyllkvällen för säsongen var allt som man kan önska sig av en avslutning. Och lite till. Normal Förlag och två fenomenala författare på besök inledde kvällen med en guidning till två nyutkomna pärlor och det var trång vardagsrums känsla i äkta idyllisk tappning. Sen svettades, skrek och hånglande ni med oss som aldrig förr och gjorde kärleksidkandet fullkomligt. Uber, L och Tilde fick väggarna och rumporna att skaka precis så som vi vetat att de skulle. Ouåh soo lövley.

Nu tar alltså klubb idyll sommarlov. Men bara en månad, vi lovar. Redan till priden är vi tillbaka, då i härlig tvåsamhet med Defekt. Tillsammans gör vi den bästa tänkbara kvällen någonsin på Södra Bar den 4 aug. Det blir som idyll, fast större, mer och längre. Glöm inte at köpa förköp!

Vi satsar på att kunna fortsätta i höst och undersöker just nu hur och var. Mer om det snart. Tills dess - massa idyllisk sommarkärlek.

Titel: Mediatan
Författare: Maria Pia Boëthius
Förlag: Leopard Förlag

Ibland så kommer de till en, böckerna som plötsligt bara ligger i ens hand och redan efter ett par sidor vet man. Böckerna som man minns, som utgör en milstolpe, som skapar ett före och ett efter. Mediatan är en sådan bok.

Känslan jag får efter att ha läst boken är att Maria Pia Boëthius skrev den för att hon måste. Som att det inte fanns något annat val än att få det som måste sägas på pränt. Det är som att efter år som människa på jorden har hon faktiskt förstått. Och den känslan finns kvar i mig långt efter att jag lagt ifrån mig boken.
Sidorna brinner, inte okontrollerbart, utan av ett insiktsfullt lugn. Texten är inte hetsig utan flyter fritt, trots sin tunga börda.

Jag sträckläser boken, letar mig ner i texten innan jag ens hunnit läsa klart stycket, bara för att få se det där nyckelordet som jag vet finns där, och det gör det. Och mer där till. Ord som jag tidigare inte vetat om, men som nu får namnge det som jag så länge känt. Ord som Grotesken. Mikod. Övervakade av Mediatan själv.

Boken kretsar kring Barcelona som ligger för döden i ett rum på Danderyds sjukhus. Där tillbringar hon sin sista tid med att samtala om livet med sin goda vän Pym. Denna berättelse är känns dock nästintill sekundär för mig, det hade kunnat vara en helt annan berättelse, andra personer, platser, namn. För mig är det egalt, texten lever sitt eget liv och den talar rätt till mig, rakt och utan komplikationer. De finns där för att berätta den historia som är Mediatan, som för att hjälpa den fram.

All form av återberättande känns överflödig här, jag vill snarare uppmana till läsning, för det här är en välgrundad och vidsynt käftsmäll rakt i nyllet på det makt som dagligen växer, som dagligen förlamar och ljuger oss alla rätt i ansiktet. Media, våldet, patriarkalismen, alla de maktstrukturer som försöker hindra oss från att träda ”ut ur könet och in i människan” Det här är (äntligen!) en ansats att faktiskt få ALLA med sig i kampen mot något större och bättre.

Queerförlaget Normal förlag intar klubb Idyll med två stycken boksläpp och ett samtal mellan författarna. Hanna Wallsten har skrivit boken Vi skulle älska om vi bara kunde som beskrivs som en tät berättelse om människors sökande efter att hitta rätt person att älska. Åsa Petersen kommer med boken Bortom normen 2.0 som utmanar dig att mäta dig själv mot normen. Det blir ett samtal mellan två författare som på olika sätt behandlar till viss del samma frågeställningar. Samtalet börjar kl. 19 och ackompanjeras av vin och trevligt häng!

Klockan 20 börjar galendansen! Über och L kommer att spela electro uppblandat med lite tysk synt och töntig pop. We love it, don’t we! Sedan kommer Tilde att få rutorna att imma igen, byxorna att trilla av och Erstagatan att måla sig själv i guld och sweet sweet sweat.

Kom tidigt, sist var det fullt vid halv nio och uteserveringen längtar efter era behinds!

El Mundo, Erstagatan 21
Kl 17-24. 20 kr efter kl 20. Obs! Jämna pengar är de bästa pengarna!
18 år

PS! Vi har en plan för att ljudsystemet ska överleva dansen och DJ-svetten. Det kommer inte att bli som sist! DS.

Demonstrationer för HBT-rättigheter slås ned i Ryssland, överfall på RFSL i Sverige följt av ett debattinlägg utan dess like av Fälldin med vänner rundas av med följande citat av Alessandra Mussolini (som inte räds att lyfta fram sina likheter med farfar Benito i arbetet med sitt nya parti): “Hellre fascist än queer.”
Tillbakagång någon?

Text av:
Christoph Fielder

Det är med en känsla av ”inte förvånad men lik förbannat helt vansinnigt äcklad” som jag läser debattartikeln i DN debatt idag.
I den får vi ta del av när YVONNE ANDERSSON, riksdagsledamot (kd) STAFFAN DANIELSSON, riksdagsledamot (c) THORBJÖRN FÄLLDIN, f.d. statsminister, ULLA LÖFGREN, riksdagsledamot (m), MIKAEL OSCARSSON, riksdagsledamot (kd), ALF SVENSSON, riksdagsledamot (kd), INGEGERD TROEDSSON, samt f.d. talman HANS WALLMARK, riksdagsledamot (m) spyr ut sitt människoförakt och sin medeltida syn på könen, manlighet, kvinnlighet och vad ett äktenskap handlar om.

Jag är själv helt främmande för tanken på att gifta mig och monogamitetsbegreppet ter sig dagligen mer och mer främmande. Samtidigt förhåller jag mig ödmjuk till att vissa människor ser skäl (om inte annat så i. a. f. juridiska) till att gifta sig. Att vi sitter år 2007 och fortfarande har människor i maktpositioner i vårt land, som inte ser det som helt och fullt självklart att sexuella människor av alla kön ska få ingå äktenskap, skaffa barn på de sätt de anser passande och leva sina liv med samma juridiska skyldigheter och rättigheter som alla andra, är för mig ett monster av absurditet.

I artikeln refereras det till en fransk undersökning som stadfäster idén om äktenskapet som den institution som ska se till barnens bästa och har som huvuduppgift att säkra fortplantning.
Herregud! Fan, jag vet inte var jag ska börja… Vi är fucking över 6 miljarder människor på planeten, vi är så många att det inte torde existera skäl att uppmuntra människor att skaffa fler barn – tvärtom. I artikeln påstås vidare helt sonika att en man och en kvinna är det bästa för barnen och skribenterna hänvisar till FN:s mänskliga rättigheter som säger att alla har rätt att veta vem ens biologiska föräldrar är. Jag tänker på alla dessa miljoner barn som dagligen blir våldtagna och misshandlade i sina heterohem och på all annat som religiöst motiverad heteronormativitet gör med planetens invånare. Som jag ser det så torde det vara helt uppenbart att äktenskapet mellan en så kallad ”man” och en så kallad ”kvinna” är bland det mest ödesdigra misstaget som institutionaliserats i vårt samhälle. Så förödande som det har varit är min åsikt snarare att äktenskapet som institution borde förbjudas snarast, sett till den form den har idag. Och var hittar dom ”bevis” för att homosexuella par på något sätt skulle vara sämre föräldrar? Det nämns inte ens i deras resonemang, det framhålls som en självklarhet inte ens värd bemödas att motivera.

Det var inte länge sen det var tradition i Sverige att aga sina barn, att sterilisera ”hysteriska” kvinnor (fram till 1975), bränna så kallade häxor och så vidare. Är en händelse automatiskt bra och värd att bevaras för att den är tradition? Kvinnlig rösträtt är ju t. ex. inte en tradition historiskt sett och borde med andra ord i så fall också tas bort.
Damnit.

- Christoph Fielder