Såg just ett inslag i Go’ Kväll där historikern Christopher O’Regan pratade om Gustav III. O’Regan menade att kungen i bland annat olika filmer felaktigt porträtterats som “fjollig” med en röst i falsett. Enligt honom finns det istället uppgifter som visar att Gustav III höll tal med en “stark och manlig stämma”. O’Regan framhöll även att framställandet av kungen som “fjollig” med fransk accent, smink och skor med klack var “förlöjligande”. Det var svårt att ta miste på att det var just “fjolligheten” som var den förlöjligande faktorn, inte faktumet att kungens personlighet kan ha blivit feltolkad.

Man kan tänka sig att det inte hade varit lika viktigt att, i en omvänd situation, försvara kungens fjollighet om det varit så att han porträtterats som alltför maskulin. Skulle O’Regan beklagat sig över att Gustav alltid framställs som en karismatisk talare med en stark och manlig stämma, osminkad och iförd skor med låg klack när det i själva verket var så att han var en liten lågmäld sissy? I think not. Men visst, jag spekulerar bara. Å andra sidan, med tanke på hur målningar av kungar och drottningar förskönats i enlighet med rådande ideal, är inte historia som ämne också en en form av spekulation?

Att inslaget följdes av ett uppträdande av Peter Jöback må ha varit en slump, men det förstärkte minst sagt absurditeten i O’Regans homofientliga inslag.