Idag höll jag en workshop med ett gäng 15-åriga killar om genus kopplat till skolan. Att prata med ungdomar i grupp, kanske framförallt i en skolmiljö, kan få den mest övertygade konstruktivist att bli bioligist. Det händer ofta att jag lämnar högstadieskolor fast övertygad om att män är från mars och kvinnor från venus, så radikalt olika som de beter sig. En ganska deprimerande upplevelse, med andra ord.

MEN! Det finns alltid ljusglimtar. Och efter dagens workshop, där jag bland annat varit tvungen att fysiskt gå emellan ett par killar efter en ordväxling om att den enas syster var en hora, blev jag helt paff när en av workshopdeltagarna kom fram till mig och frågade “Har du varit lesbisk någon gång?”. Kalla mig fördumsfull, men jag tror inte att han hade läst Butler. Och ändå hade han en syn på sexualitet som något som handlar om praktiker, är föränderligt och flytande. Något jag inte kan påstå att jag själv hade några funderingar på när jag var 15. Antingen var man lebba, eller så var man inte. Men något kanske har hänt sedan dess, och kanske finns det hopp ändå. Många revolutioner små blir en stor å!