Lördagseftermiddagen spenderades på Brooklyn Museum som den första lördagen varje månad har gratis inträde och en massa samtal, konserter och DJ:s under kvällen. Väldigt bra initiativ som lockar flera hundra besökare från hela Brooklyn med omnejd. Vi var dock där för utställningen Global Feminism som visas från den 23 mars till den 1 juli och som för första gången visar feministisk konst från världen över från 1990 och framåt. Mina förväntningar är stora och det höjs vid den lilla skylten som står utplacerad vid kassan. “The Brooklyn Museum presents exhibitions that give voice to diverse points of view. Global Feminisms contains challenging subject matter that some visitors may find disturbing or offensive. Children 17 and under must be accompanied by an adult. Discretion is advised.” Hur långt har vi egentligen kommit om en utställning av samtida feminstisk konst får en åldersgräns på 17 år i ett land där alla, alla, borde gå och se detta? Srämmer dessa röster fortfarande så oerhört att en varning måste utfärdas?
För egen del kändes det dock fantastiskt att för en gång skull få alla sina förväntningar uppfyllda och redan vid den inledande texten om utställningen där kritik mot det universella systerskapet, mot den dominerande rösten från väst inom den samtida feministiska rörelsen samt att alla intersektionalitetens perspektiv uppmärksammas. De två rummen samt den separata utställningen The Dinner Party är bland det bästa jag sett på länge. Videokonsten får stort utrymme, men foto, installationer, performance, skulpturer och målningar ges plats även de. Bland favoriterna finns Jenny Saville fantastiska och skrämmande oljemålningar, Miwa Yanagi starka foto, Tanja Ostojic skrämmande projekt, Sigalit Landaus video, cass Birds foto och Annika von Hausswolffs otäcka foton. Utställningen är dock inte, trots all sin ilska, sin sorg, allt det som skrämmer med hur världen faktiskt ser ut, inte en negativ utställning. Den är stark och positiv och med The Dinner Party som avslut, där Judy Chicago under flera års tid samlat in och nu sammanställt en hel världshistoria av glömda och aktivt undangömda kvinnor (1038 närmare bestämt) från anikens krigardrottningar till gudinnor, poeter, politiker, härskare och filosofer, kan jag inte känna mig annat än upplyft när jag lämnar Brooklyn Museum, frenetiskt spanande efter JD som ska spela skivor senare på kvällen..