Bitte har gjort tidernas snyggaste flyer för Idyll och Hallongrottans samarbete på lördag! Å så vi längtar!

Förlåt oss! Från och med lördag kommer vi ta 20 kr i inträde på klubben. Vi vill att det bästa i livet ska vara gratis, men för att inte ruinera oss själva och för att kunna göra roligare klubbkvällar så får det bli så. Inträdet börjar kl. 20.00.

Vi kommer att ha en Putte i dörren. Ha gärna med jämna pengar för att unerlätta för honom!

Ses på lördag!

Den 28 april is coming up with stormsteg och vad battre att gora an att fara till Eskilstuna?! Helgen 28-29 april gar Springpride av stapeln, fylld med allt fran queerjumpa till regnbagssprakande fest! Ak dit och varm upp infor Stockholmsvarianten uppmanar Idyll!

Queerseminarium i Frederiksberg, Köpenhamn.

Text av:
Christoph Fielder
Projektledare Adbusters, America vs America, Konstplikt.
Coach Plural

Danmark, detta av gud övergivna land vars kulturminister säger att “jag älskar opera, min favoritopera är Phantom of the Opera” och vars jämställdhetsminister går ut- direkt efter att hon varit med om att bryta upp lagen som ger lesbiska par rätten att inseminera- och uppmanar det danska folket och säger att nu måste alla familjer -läs: hetero…- “föda minst tre barn per familj” (hon glömde att lägga till det hon egentligen säger; vita heterosexuella familjer). Landet vars namnlag har formuleringar som “könskorrekt” i förhållande till vad man får kalla sina barn och som idag har europas mest restriktiva och rasistiska imigrationspolitik. Jag hatar Danmark på många sätt. Jag älskar också den grad av aktiv DIY som finns här-senast uttryckt i det stolta motståndet mot rivningen av Ungdomshuset.

Ûberkommers och gräsrotsaktivistisk progressivitet, rasism och tok-konservatism.
I detta land vet man inte vad Queer är. Det har Teater (nya kommande namnet är Camp X) X tänkt att försöka göra nånting åt. Under 6 månader har dom Queer som tema för all sin verksamhet. Deras mål är att, genom konst och aktivism lyfta frågan om och peka på den enorma könsfascism som genomsyrar hela landet.

Jag var bjuden till att delta på det andra seminariet som är en del av förarbetet och planerandet.
Ganska bra uppslutning - vacker vårsolsöndag…- om ca. 60 pers (alla personligt inbjudna), varav 90% kvinnor (såklart, var fan är killarna/männen/kukarna som för denna kamp?? som är politiska??), mestadels akademiker och konstnärer och, förutom mig, min vän Tomas och Ellen ( hon, ni vet, som iklädd gulochblå burka sjöng danska nationalsången för Pia Kjaersgaard på stadshusets trappa på¨morgonen första dagen i Pias nyinvalda arbete som minister (hon är svart bör kanske sägas..)) är alla vita danskar.

Själva seminariet - som inleddes med en presentation av begreppet Queer av Maja Bissenmarker, fortsatte med en presentation/performance av Lena från Dunst, en presentation av Enhedslistens Queerudvalgs aktivistbaserade verksamhet och avslutades med diskussion i grupper. Jag hamnade i aktivistgruppen och vi pratade om en massa saker - som måste hållas hemliga ett tag till- som skulle kunna få medialt genomslag för att lyfta en queerfeministisk analys av det danska samhället. Jag avslutade dagen med att planera inte mindre än tre (!) projekt tillsammans med Ditte från teater X.

Bra dag trots att det är uppenbart att Danmark har kommit djävligt kort vad det gäller Queer och feminism.

Danmark befinner sig i ett helt skrikande behov av queerfeminism på alla fronter och ja, det ser idag mörkt ut men det finns några få tappra som slåss och i dem finns hoppet och det känns skibra att vara inbjuden till att vara en del av det som kan skapa hopp. Danmark behöver hjälp. ok, lets go….


i kaerlihed
christoph

Den manatliga queerfilmfestivalen, Queer Black Cinema, gar av stapeln pa LGBT Center och jag beger mig ensam dit med block och penna i hogsta hugg, har ska njutas av queerfilm och recenseras som aldrig forr! Jag ar en av de tre vita i publiken, som i bestar av 25 tappra sjalar som tagit sig till hit. Vi ar i New York hinner jag tanka, det bor nastan 9 miljoner invanare har och i publiken sitter 25 personer… Det ar en uppslutning som ar allt annat an tillfredstallande, var ar alla??
Salen mitt emot ar fylld till bredden av killar, vet inte vad som pagar darinne, men fullt ar det i alla fall och alla pratar och skrattar, jag ar sjukt sugen pa att traska in, men beslutar mig for att stanna. Filmerna som visas ar sydafrikanska Rape for who I am av Lovinsa Kavuma, Legacy av inge Blackman, Trinidad & Tobago och tva filmer av amerikanska Cyrille Phipps, om jamstalldhet och exploatering.
Rape for who I am ar egentligen den enda filmen som ar av intresse, de ovriga
har over 15 ar pa nacken och kvaliten ar usel. Kavuma foljer ett antal kvinnor som blivit valdtagna i sina hemkakstader av den enda anledningen att de ar lesbiska, som bestraffning och som ett test pa vilket konstillhorighet kvinnorna “verkligen” har, har de valdtagits av vanner, fader och okanda man. Historierna ar rorande och malar upp en bild av ett land med en progressiv konstitution och dar sexuell laggning finns med bland de medborgerliga rattigheterna, men dar en kvinna valdtas var tjugonde sekund. Siffran ar oerhort skrammande.
Samtidigt visar Kavuma pa utbredningen av vald aven i samkonade relationer, valdet ar en vardag for de flesta manniskor i Sydafrika. Det ar under detta skede i filmen som jag blir som stum av ilska och forvaning. En kvinna blir intervjuad on hur hennes forra flickvan brukade sla henne och hur radd hon var for att traffa henne och plotsligt bryter hela publiken ut i skratt! Lite som att det ar komiskt att hon blibit slagen av en annan kvinna. Ar det nagon skillnad pa vald och vald hinner jag tanka innan nasta skrattsalva bryter ut. Samma kvinna star nu med sin nuvarande flickvan och berattar hur hon en gang slagit till henne, men att hon verkligen fortjanade det den gangen, flickvannen som star bredvid skrattar lite nervost, och publiken skattar alltsa igen! jag vet inte riktigt vad jag ska ta vagen, det hela kanns valdigt markligt.
Aven inom hbt-varlden rader samma fordomar som utanfor, forovaren ar alltid en man och ar det inte det, sa ar det anda inte samma sak. Denna typ av resonemang for diskussionen bort fran den makt valdet faktiskt handlar om och forminskar helt och hallet radslan och fordjukelsen i att bli slagen av en narstaende.
Kvallen avslutas med en diskussion med en av filmarna och centret haller i en rad aktiviteter for att sporra unga som gamla att med filmen som vertyg gora sina roster horda. Den daliga filmkvaliten till trots kanns LGBT-centret som en oerhort positiv kraft och verkar ha stora ambitioner och en onskan om att locka en bredare publik. Jag hoppas att denna ambition smittar av sig pa besokarna och att tanken om att vi maste vara enade for att lyckas forandra nagot verkligen slar rot. Dar och da kandes det som att de talade for en liten och ytterst sluten cirkel av manniskor. Pa toaletten efterat far jag foljade komentar:
- So what condition are you in?
- Sorry, what?
- What condition, butch or femme, your probably a fashion femme, that’s what I think.
Fantastiskt att det finns tva befriande kategorier att valja pa, precis som de fantastiska man/kvinna… fint anda kanske men termer tillstand, det brukar ju ses som skiftande, visst? Det var i alla fall min poang nar jag muttrade att jag var mitt emellan och gick och drack ol for $2, fortfarande funderandes pa hur stor del 25 personer ar av 9 miljoner.

Kristoffer Poppius! Du har så rätt, och så fel.

I DN På stan denna vecka (”The world is flat”, 22/3-07) skriver Kristoffer Poppius att något håller på att hända i Stockholm. Flatorna håller på att ta över stafettpinnen; snart är de de nya bögarna! Som ett bevis på att något ”håller på att hända” hänvisar han till Idylls hemsida och konstaterar att bilderna från klubben ser ut som ett modereportage ur Rodeo.

Kristoffer har så rätt. Något HÅLLER verkligen på att hända. En gryende flatrevolution i staden. Nya mötesplatser, nya uttryck för att ifrågasätta normer både inom och utom queervärlden. Politik och kultur och fest kombineras och idéer får liv. Idyll vill gärna vara en del av det och vill gärna förknippas med att saker och ting händer. Men inte om det som händer definieras som att flatorna äntligen har hoppat ur skinnvästen och lärt sig att klä sig. Inte om det definieras som att flatan är den nya bögen i den kommersialiserade versionen. Jag ser det framför mig:
På Cosmopolitans omslag: ”Flatan – bästa partypolaren!”. Nytt program på femman på bästa sändningstid: ”Dyke eye for the straight gal”. Kanske skulle det kunna gå så långt att kvinnorna i Sex and the city dumpar sina bögkompisar och skaffar ett flat-posse att shoppa med istället?

Det känns ju en smula platt.

Förtryck har alltid varit kreativt, avslutar Poppius med. Tråkigt att kreativiteten bara exemplifieras med att någon lärt sig att följa trendrapporterna i Rodeo. Grattis, TROTS att du gillar brudar har du lyckats stå emot alla dina instinkter att inhandla din garderob på Dressman. Verkligen kreativt!

Nej, kan vi få lite färre schabloner och trendrapporter och lite fler exempel på kreativitet? Det vore fint!

Text: Christoph Fielder

I dagens DN På Stan har Kristoffer Poppius konstaterat att ”Flatorna är dom nya Bögarna”.

Ungefär som att säga att ”the new black is the new pussylicking-but keeping it hip and stylish enough to fit in På Stan-dyke”.

Kristoffer avslutar med att han önskar att han var tjej.

Ja, det gör nog jag med att du var.

Som medlem i Idyll känns det på ett sätt som ett skämt när KP gör Idyll och andra queera initiativ till nåt som är en hip eller ohip vara som nästa vecka kan vara ”att slå sin hustru is the new black/bög”.

Inte det att det inte är fint att Klubben får nån form av erkännande men vetandes hur mycket mer av tyngd och politik som ligger till grund för Idylls verksamhet så blir det bara väldigt platt när KP kommer och drar sina jag-har-minsann-varit-i-den-stooooora-världen-och-sett-vad-som-är-hippt klyschor..

Ska man skratta eller gråta eller helt enkelt bara skita i att KP verkar ha fattat –eller i alla fall verkar vilja ge intryck av – noll.

Bra Kristoffer och Bra På Stan!!

You go girls (as long as it is hip…)

Foto: regeringen.se

Lars Göran Abelson. Vilken Man. Mannen bakom Könstillhörighetsutredningen glänste med sin analys på presskonferensen idag. Lars Göran alltså! Han kom fram till något så genialt som att steriliseringskravet för personer som vill genomgå en könskorrigerande operation, som kränkande nog har legat kvar sedan lagstiftningen 1972, ska tas bort. För att istället ersättas av en ny lika korkad lag som säger att könskörtlarna, det vill säga testiklar respektive äggstockar, ska avlägsnas. Lars Göran förklarar:
“Man skall inte kunna reproducera sig i det gamla könet, vi håller fast vid definitionen på biologiskt kön. Och vi har tagit intryck av att alla i princip gör det idag.”
Jag älskar Lars Görans hänvisning till “alla”. Ni vet, alla! Alla tycker så liksom, jo men alla, jag vet att alla, typ alla gör det. Tack Lars Göran, för dagens Manliga bedrift.

Dagens finaste anekdot kommer från Södersjukhuset och mötet mellan två män; läkaren och patienten.

En god vän besökte huset för att få snorren kollad efter lite diverse aktiviteter utan skydd. Läkaren blev påtagligt nervös och drabbades av talsvårigheter när han på blanketten kunde läsa att min vän både hade sex med män och kvinnor. ”Sååå, både, både, tjejer, och killar, och tjejer alltså?” Ja, jo det stämde. På blanketten hade min vän även fått fylla i att han ätit penicillin nyligen och läkaren drabbades återigen av talsvårigheter när han läste högt ur blanketten och stannade kvar på ett ord lite för länge: ”Så, du har ätit peeniiiss…. NEJ! Alltså penicillin! Inte ätit penis, jag menade såklart penicillin!”
Så fel men ändå rätt det kan bli.

En helt vanlig fredag i staden kan vi lära oss mycket. Genom Fredrik Strage, ännu en man med tolkningsföreträde, kan vi på bästa uppslagsplats i Dagens Nyheter lära oss att Dolly Parton älskas av bögar, “trots att hon inte är ett pillerpoppande fyllo, vilket annars är kravet för att bli gayikon“. Det manliga tolkningsföreträdet har tydligen analyserat detta mycket väl. Pillerpoppande fyllon, lesbiska fyllon, name a fyllo och det är så gott som gay. Dessutom är det tydligen bögarna som älskar Dolly. Flatorna som fyllde globen i fredags har försvunnit i det manliga tolkningsföreträdets analys.

En helt vanlig fredag i staden kan vi också lära oss något av den manliga bartendern på Indigo. Nämligen att flator som pussas, mitt i baren på Indigo, har det “väldigt glatt idag“. Och det är klart, att pussas oberört, dessutom mitt i rummet (herregud vem som helst kan ju se) det måste ju kommenteras och markeras som en aning lite för glatt.

Tänk så rik på kunskap man kan bli, en helt vanlig fredag i staden.