Okej, då har jag sett Moore-filmen om uppståndelserna på Utah Universitet då Michel Moore bokas för en föreläsning och får slaget rätt på käften hur verkligheten, utanför Idyll och Stockholm, ser ut. Dels har vi en kamp, den som handlar om progressiva krafter som desperat fösöker bekämpa de fundamentala kristna krafterna i de republikanska delarna av USA som handlar om något så basalt som yttradefrihet. Parallellt med detta har vi det faktum att en film, som skapats av kritiskt tänkande människor faktiskt lyckat med att utelämna alla personer av “kvinnokön” (självklar finns även icke-vita, handikappande, HBT osv med här) i en sådan film. Inte en enda gång uttalar sig en tjej/kvinna eller någon som definierar som så under en hel film i frågan, de finns inte. Jag undrar stilla om vi fortfarande befinner oss i Aten. För visst det är fint med demokrati, men var är kvinnorna, och visst vi lever i en modern tid där det skapas filmer mot fundamenala strömmningar i USA, men var är kvinnorna? Och då menar jag inte QUINNORNA utan var är alla som inte är akademiskt utbildade unga män med söta fruar i rosa skjortor eller medelålders vita gubbar i kostym (eller mjukisbyxor och keps för den delen heller). VAR ÄR DE??? Fuck, jag vill gömma mig i Idylls svettiga, härliga drömvärld och försvinna bort och inte längre känna mig som om jag kämpar för samma sak som vi gjorde för 100 år sedan.