Under det kommande året kommer Idyll ta ytterligare ett stadigt steg mot sitt imperium genom att starta förening! Bli medlem och del av vår idyll för en hunka så ger vi Dig mer fester, kärlek och eufori samt en del andra spännande arrangemang framåt sommaren och hösten. Mer info om detta kommer snart…
Fram till den 27:e: gott nytt queerigt år så ses vi trängandes, svettandes och hånglandes framför DJ-båset om några veckor!

Ja, vi är fantastiskt stolta och spirande lyckliga över att kunna presentera första halvan av vårens klubbkvällar. Det kommer självfallet bli en alldeles underbar, idyllisk vår där vi ska idka kärlek i öändlighet, de där svettiga, lyckliga kvällstimmarna på Erstagatan. För att ni ska kunna längta lika mycket som vi tänkte vi ge er lite koll på vad som är att vänta. Förutom att du kan se vilka som ska förgylla våra kvällar under “Kommande fester” tänkte vi här ge er lite fin fakta om några av våra kommande akter.

Den 27:e januari ska utomordentligt tjusiga Pjotr överösa oss med kärlekstoner. Pjotr är mannen bakom de elektroniska London-klubbarna “Sorry We Killed You” och “NagNagNag”. Han brukar också få golvet att gunga, skaka och svettas en av de där förtrollade kvällarna på Slick. Vi förväntar oss ett pass av idylliska, elektroniska toner som gör att man bara inte kan stå stilla.

Den 17:e februari tas tre oskulder. Den första är Alliansen bakom Idyll, de kloka hjärnorna som knåpat ihop detta fantastiska upptåg ställer sig bakom skivspelarna under de där timmarna innan klubben egentligen öppnat, 17 - 20. Dessutom tas Idylls live-oskuld, vi kastar in Heidi Mortensen som en förmodligen bejublad och åtrådd live-akt på soffan i hörnet. Och medan Heidi får ta vår live-oskuld passar vi på att ta hennes Sverige-oskuld. Danskan, som numera är bosatt i Berlin och som i skrivande stund är ute på USA-turné, infinner sig självfallet på Idyll när hon ska göra sin första Sverige-spelning. Vi är galet stolta. Förutom att Heidi gör sjukt bra musik lägger hon stor vikt på performance-delen och vi väntar oss en alldeles idyllisk show. Kolla, lyssna och peppa in Heidi på www.nosnetrom.net samt på hennes egna skivbolags hemsida www.wiredrecords.biz.

Den 31:a mars kommer bli så bra att det nästan är en skam att försöka beskriva det i förväg med ord. Det blir två stycken obeskrivliga stars bakom våra skivspelare. Dels har vi fint besök från Berlin igen, italienska Tina Manero (DJ MalaTina) från Pornflakes Queer Crew. Tina, som tidigare i Stockholm förgyllt en svettig natt på Defekt under Pride, ska få våra magar att pirra, våra armhålor att svettas och våra kinder att rodna av förälskelse. Hon delar dessutom kvällen med ingen mindre än en av våra absoluta skivvändarfavoriter Asynja, ena halvan av den än mer älskvärda klubben Slick. När man dansar till Asynjas toner är det som om ingenting riktigt spelar någon roll längre.

Okej, då har jag sett Moore-filmen om uppståndelserna på Utah Universitet då Michel Moore bokas för en föreläsning och får slaget rätt på käften hur verkligheten, utanför Idyll och Stockholm, ser ut. Dels har vi en kamp, den som handlar om progressiva krafter som desperat fösöker bekämpa de fundamentala kristna krafterna i de republikanska delarna av USA som handlar om något så basalt som yttradefrihet. Parallellt med detta har vi det faktum att en film, som skapats av kritiskt tänkande människor faktiskt lyckat med att utelämna alla personer av “kvinnokön” (självklar finns även icke-vita, handikappande, HBT osv med här) i en sådan film. Inte en enda gång uttalar sig en tjej/kvinna eller någon som definierar som så under en hel film i frågan, de finns inte. Jag undrar stilla om vi fortfarande befinner oss i Aten. För visst det är fint med demokrati, men var är kvinnorna, och visst vi lever i en modern tid där det skapas filmer mot fundamenala strömmningar i USA, men var är kvinnorna? Och då menar jag inte QUINNORNA utan var är alla som inte är akademiskt utbildade unga män med söta fruar i rosa skjortor eller medelålders vita gubbar i kostym (eller mjukisbyxor och keps för den delen heller). VAR ÄR DE??? Fuck, jag vill gömma mig i Idylls svettiga, härliga drömvärld och försvinna bort och inte längre känna mig som om jag kämpar för samma sak som vi gjorde för 100 år sedan.

Fantastiska östra del av staden. Hur kan en slips på “fel” person med “fel” kön orsaka sådant huvudbry? Mina favoriter från kvällens julfest är i alla fall: “Är det queertema ikväll eller?” samt “Har du alltid varit så där?”. En liten vit skjorta och en liten svart slips. Och lite kort hår. Jag längtar såå till nästa Idyll. God helg.

Idyll är stolta över att redan nu presentera en av vårens hetaste livespelningar, Heidi Mortenson från Berlin gästar Idyll den 17 februari! Ja, festen är flyttad från den sista lördagen till den näst sista för att den fjärdedel av Idyll som lämnar landet för det stora äpplet den 24:e ska kunna närvara och fröjdas år denna höjdarupplaga av Idyll. Självklart har vi fantastiska DJ:s som vanligt före och efter spelningen. Gå in på www.myspace.com/heidimortenson redan nu och börja ladda!

Idyll älskar dans, svett och hångel för den som inte uppfattat det. Och så fullkomligt avgudar vi tillställningar som får magen att pirra för att det inte ser ut som annars, när väntat blir oväntat och ickenorm regerar. Med den här känslan tågade vi igår till Wotevers fest, förväntansfulla och lyckliga över att vi har vår scen i Stockholm ändå; vi möts i de där nattliga timmarna och glömmer allt annat.
Men jag förstår inte riktigt. Jag vet inte hur jag ska känna inför vad som mötte oss? Det är väl att begå offentligt självmord att klanka ned på det men ibland kan man bara inte vara tyst. Vad var det som hände igår? Förklara för mig hur man ska förstå hur magdans med en liten späd kvinna i sidentyger som juckar sitt kön mot en leendes och påhejande ring kan vara queert? Vad, VAD är queert i det? På vilket sätt är det INTE vidrigt, gräsligt och tacky? Kan vem vi ligger med ta bort betydelsen som vi hade lagt i dansen om den innfunnit sig med andra besökare, det vill säga heterosexuella män? Är vi upphöjda och överordnade detta fenomen som vi så ofta annars tar krattigt avstånd från, bara av den anledningen att vi kallar oss queer?
Kom igen! Saker och ting blir INTE queert av att queers tittar på. Punkt. Det blir bara deprimerande.

Snart smäller det.

Eftersom idyll har tidernas största crush på Elin Alvemark så måste vi bara citera hennes fina blog:

“Klubb Idyll på El Mundo har det som alla andra misslyckas med just nu. De har kärleksstämning på sin klubb. De höjer klubbstockholm med sina tjut, hångel och brutala danslust. Tack för att jag fick välja musik till härligheten!”

För att beskriva precis hur underbara Patti och Elin Alvemark fick oss att känna oss. Ni vet sådär när varje låt är som en överväldigande lycka, när vardagsrummet verkligen infinner sig på krogen och paradiset verkligen kommer på jordligt besök. Vi höjer Patti och Elin till alla skyar. Och så avgudar vi alla er som dansar, svettas och hånglar med oss.
Den enda sorgen är att det dröjer till 27:e januari tills nästa gång.

…Går Idyll-folket dit fantastiska människor är. Så på lördag tänkte vi dansa oss svettiga till vår fantastiska idol Elin Alvemark på den här fina festen. Kom och hjälp oss skapa den idylliska stämningen. Observera att ni måste o.s.a.